Ikväll åkte vi en sväng till Coop gör att inhandla kvällens middag.
Som vanligt strosade vi runt utan stress o Oscar körde en liten kundvagn.
När vi plockat på oss mjölk o ägg stack Lille bus iväg... vi trodde ju vi skulle hinna ikapp men han var borta.
Vi letade o letade o de minuterna han var borta kändes som en evighet.
Massa olika scenarion spelades upp i huvudet o kände paniken börja komma.
Jörgen o jag delade upp oss o vi sa även till en i personalen men plötsligt kom han gående med sin lilla kundvagn.
Han var nog borta max 4-5 minuter men känslan var fruktansvärd.
Oscar var helt oberörd o hade gått i sin egna lilla värld.
Efteråt när vi sansat oss gick vi o kikade på toaletter som Oscar ville.
Är något konstigt med Oscar o toaletter för han tyckte det var lika kul igår när vi besökte Ikea. Knasiga lilla busiga unge.
Ååååå vad hemskt, värsta mardrömmen. Jag fasar för sånt här. Är därför glad att Anton fortfarande kan och vill ibland sitta i vagn, även om han också föredrar att gå. Särskilt vid stora varuhus och flygplatser och såna ställen. Tur att det sluta bra.
SvaraRadera