10 år.

För 10 år sen gifte jag mig med min ungdomskärlek. En kärlek som funnits vid min sida sen jag var 15 år.

Vi har haft uppehåll vid 2 olika tillfällen under dessa 25 år men ALLTID hittat tillbaka till varann. Det är jag o Jörgen.
Finns inget annat.

Jörgen har ALLTID gett mig kärlek, ömhet o stöttning. En blick från honom kan fortfarande göra mig varm i kroppen.
En blick säger verkligen mer än tusen ord.
Han visar mig mycket ömhet genom ex en liten beröring på armen när han går förbi, en klapp på rumpan eller en puss i nacken när jag diskar.
Minns när min bästa vän T sa till mig en dag då hon fortfarande var singel:
"Jag vill ha en man som Jörgen, det riktigt lyser i hans ögon att han älskar dig".

Tänk att han under alla år som jag har jobbat på sjukhuset har hämtat mig då jag jobbat kväll, eller gått upp tidigt på helgerna för att köra mig till jobbet när jag börjar tidigt. Hur många har män som VILL göra detta för sin fru? Inte många.
Han gör det för att han älskar mig.
Min man.

Vi har mycket historia.
Där vi upplevt mycket glädje men även mycket sorg.
Efter 25 år ihop så kan man inte ha annat än historia ihop o ibland sitter vi o pratar om gamla tider o vår 18 åring tycker det är jättekul att lyssna till dem. Allt från hur vi träffades, vår 1a lägenhet, uppehåll, graviditet, fester mm mm.
Man blir lätt nostalgisk under dessa samtal o är själv lite imponerad eller snarare stolt över alla dessa år ihop.

Vår kärlek till varann är stark.
Väldigt stark.
Vi är ett TEAM som är väldigt starkt.

Vi är "TEAM SJÖBERG" o inget kan rubba oss!

Jörgen, jag ÄLSKAR dig o våra fina barn av hela mitt hjärta o jag är världens lyckligaste som får kalla er min familj.
Du är min själsfrände, bästa vän o tack för att du orkar stå ut med mig, din städgalna fru i vått o torrt.