Ge mig kraft.

Ja. Trots.
Känns som om vår kille på 3 1/2 år inte kommer ur trotsen någon gång.
De tar på ens krafter o inga bra verktyg har man heller för att hantera det.

Sen några dagar tillbaka har vi tagit bort vilan vid lunch. Det har fungerat bra men när tröttheten gör sig påmind blir det hopplöst.

Det kastas saker.
Det gapas.
Han kan slå till en.
Han kan hånle mot en.
Han springer iväg (i hopp om att vi ska jaga honom vilket vi inte gör för då blir det plötsligt lek av det hela).

Man kan inte alltid skylla allt på tröttheten utan han är ju inte så dum så han inte förstår vad han gör.

Nu är det inte så hela tiden men kanske 70% av den vakna tiden.

Hur länge ska man orka?
Hur tar man tag i eländet för elände är va det är.

Ibland funderar jag på om han har någon bokstavskombination (vilket jag egentligen inte tror) när det är som jobbigast.

Får hoppas det blir bättre med tiden, har inget att jämföra med heller för med storasyster hade vi inga såna här "problem".

Vet att vi inte är ensamma om detta så ge mig era tips!

En dag i taget o han är ju vår Lille bus som vi älskar men med detta inlägg så vill jag bara skriva att det inte alltid är lugnt, rofyllt o frid i huset.
Instagram o Facebook i all ära men verkligheten kommer ikapp en.