05 augusti, 2013

En dag i taget...



Klockan närmar sig åtta denna måndagsmorgon o när vi vinkade av mannen i huset kände jag en krispig vind svepa förbi, hösten gör sig påmind o är sakta på väg, det känns.

Jag börjar känna av en tung klump i kroppen, vardagen gör sig påmind o jag är nog lite rädd för just det.

Innan jag blev gravid så var jag sjukskriven för utmattningssyndrom (gått-in-i-väggen) o under sjukskrivningen så blev jag gravid vilket gjorde att jag var hemma hela graviditeten.

Har inte jobbat sen feb -11 o det är 2 1/2 år sen.

Kanske inte konstigt att man känner av någon form av en klump i kroppen då jag är nervös för att ex Hamna i samma situation på jobbet igen som gjorde att jag blev sjukskriven??
Är jag lika duktig o kan jag lika mycket fortfarande på mitt jobb??
Hur är all den nya personalen??
Kommer jag orka av de oregelbundna arbetstiderna??
Kommer lille bus trivas på dagis??
Kommer jag vara samma jag när tröttheten gör sig påmind??

Ja, frågorna är många o ingen utav dem kan jag få svar på innan jag börjar jobba o Oscar börjar dagis.
Inskolningen börjar om 2 veckor o jag vet att allt kommer gå bra för lille busen men det är mig själv jag oroar mig för.

Jag måste få in tänket "En dag i taget" o inte försöka ta ut något i förskott men det ÄR lättare sagt än gjort.
Om det inte funkar på jobbet o om jag känner att jag är på väg mot samma riktning som innan så måste jag lyssna till kroppen, se mig om efter ett nytt jobb men som sagt...
... EN DAG I TAGET!!

3 kommentarer:

  1. Ja, en dag i taget, en minut i taget.
    allting kommer gå fint, bara du inte glömmer av och andas och att du är snäll mot dig själv och tar det lugnt in i alla rutiner.

    Jag vet precis hur du känner, jag är inte "rädd" för att gå tillbaka till jobbet, men jag undrar hur lilleman ska klara sig på dagis? Eller hur jag ska klara att han är på dagis?

    Uscha, det där med att vara stark måste jag jobba på, vi har 1 månad kvar..
    Kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner samma som dig, hur ska jag klara mig när O är på dagis?? Kommer säkert gå kanonbra men rädslan finns.
      Skönt att ha en man som stöttar mig men inte lätt att få ord på alla känslor.

      1 månad kvar o va jag ska busa o gosa med min lille kille.
      Kram till dig :)

      Radera
  2. Ja kom ihåg att ta det lugnt, har flera kollegor som varit där du varit, det är så lätt att komma dit igen, så ta det lugnt och lyssna på kroppen.
    Hoppas du och bus får många fina dagar nu tillsammans innan du börja jobba. Kram

    SvaraRadera

Kul att du tar dig tiden att skriva en liten rad till mig, då blir jag glad!!