Längtan.

Från en höstpromenad för 1 år sen.

Pga olika omständigheter som jag inte kommer gå in på här så börjar jag inte jobba förrän nästa vecka, detta gör att vår lille bus ändå går på dagis (kommit överens med personalen) o ser även denna veckan som en inskolning (han har bara varit där i 5 dagar av 10 pga feberkrampen han hade i början plus förkylningen som pågår än idag).

Idag körde Jörgen till Förskolan. Oscar skulle lämnas 7.30 (samma tid som om jag jobbat idag) o så fort de körde ut på gatan så började saknaden infinna sig.
Jag fattar inte varför??
Har många gånger sagt att det skulle vara skönt att vara ensam i några timmar men sen när jag väl blir det så saknar jag sällskapet, busen, skratten, gosigheten o allt min lille bus ger mig.
Skickade ett sms till gubben o frågade hur lämningen hade gått o fick tillbaka:
"Det gick bra, han vinkade snabbt o gick in till de andra barnen"

Ska inte hämta honom förrän 13 men har hunnit med en hel del o det är inte varje dag som jag får behålla min frukost för mig själv, brukar annars alltid få dela.

Apropå något annat så har den lille busen börjat komma in till oss på natten.
Man hör hans små fötter komma tassandes i mörkret o vår dörr knuffas upp, i handen har han sin  snutte-kanin.
Visst är det mysigt, jag tycker nog det är mysigare än Jörgen men det blir trångt.
Jag spänner mig o får ont i ryggen så det får inte bli en vana.

Ja ja, bara till att inse att den lille busen börjar bli stor o nu får jag inte ha honom för mig själv längre men tryggheten finns o skulle det vara något (som jag även skrev till Kicki som inskolar sin son just nu) så finns ju mamma o pappa endast ett telefonsamtal bort.